Utmaningar för den svenska vården

De flesta är överens om att jordens befolkning inte bör bli hur stor som helst, även om ytterst få förespråkar så drakoniska metoder som exempelvis Kinas ettbarnspolitik. Utbildning ses ofta som en faktor som får familjer att skaffa färre barn. Därför uppmuntras unga män, och framför allt kvinnor, att utbilda sig.

Om världens befolkning i mångas ögon helst inte borde öka, så är bristen på invånare ett problem i Sverige. Många orter förlorar en hel del av den grundläggande servicen, som bankkontor och matbutiker, när befolkningen blir så liten att det inte lönar sig längre.

Det finns ett annat problem också, relaterat till detta. Det är att den svenska befolkningspyramiden inom en snar framtid inte kommer att vara en pyramid längre. Den smalaste punkten kommer att vara längre ned på pyramiden, och en mindre andel arbetsföra kommer att få försörja en större andel pensionärer. Höjd pensionsålder diskuteras flitigt, men vad som diskuteras mindre är vad som kommer att hända med sjukvården. De som snart kommer att drabbas av ålderskrämpor kommer att bli en grupp med höga krav på vården de får.

De två alternativen

Det finns två enkla alternativ när det gäller hur man ska kunna ge en fullgod vård med ett mindre skatteunderlag. Det ena är att den enskilda patienten får betala en större andel av sin vårdräkning. Den andra är att skatterna höjs, för att kunna finansiera vården. Det är dock två vägar som inte är särskilt framkomliga för svenska politiker.

I Sverige har vi en tradition av en stark välfärdsstat, där en god sjukvård erbjuds medborgarna utan att det gör alltför stort avtryck i deras plånböcker. Att säga att den som har störst vårdbehov också måste betala mest är i princip politiskt självmord, och det vet politikerna. Även om vi i Sverige har en tradition av höga skatter är det inte heller populärt att höja skatterna hur mycket som helst heller, inte ens för en vänsterpartist. Politikerna sitter i en rävsax, helt enkelt.