Kvalitet och kvantitet i vården

Alla är överens om att det är viktigt att den svenska vården, både sjukvården och äldrevården, håller en hög kvalitet. Men när det gäller hur man ska avgöra vad som är kvalitet så blir det svårare. Här är de ideologiska skiljelinjerna tydliga.

Det lättaste sättet att avgöra vad som är god kvalitet är att omsätta detta abstrakta begrepp i något mer konkret, som siffror. Vissa saker är lätta att räkna, som antalet bilar en fabrik producerar på ett år. Om fabrik A producerar fler bilar än fabrik B, till samma kostnad, så håller fabrik A högre kvalitet. Det är ett sätt att se på frågan om kvalitet.

Men de flesta av oss rycker nog till lite inför det påståendet. En BMW eller en Audi kräver nog mer tid och pengar för att konstrueras än en Skoda. De som har råd väljer ofta en dyrare bil. Men de betalar ju för det mesta för dem med sina egna pengar.

Att mäta i pengar

Vården ska å andra sidan betalas med skattepengar, och då ligger det i allmänintresset att vården inte kostar för mycket. Med fler privata företags intåg på marknaden har det också blivit allt mer angeläget att mäta och jämföra olika vårdgivare, och kunna ställa privata mot offentliga för att se vilken som är bäst. Man vill även jämföra olika offentliga vårdgivare, till exempel flera vårdcentraler inom ett och samma landsting. Inspirationen kommer från näringslivet, bland annat från Toyotas bilfabriker och deras koncept LEAN. Inom offentlig verksamhet kallas detta New Public Management.

Det finns en stark kritik mot detta system, bland annat från journalisten Maciej Zaremba, vars artiklar om den svenska sjukvården finns att läsa här. Zaremba och andra kritiker hävdar att när man ska mäta kvalitet i vården så kommer det att handla om olika kvantitativa mått, som hur många benbrott som behandlas. Om man istället, genom förebyggande arbete, lyckas undvika att patienter bryter benet över huvud taget, så syns det inte i de mätningar som görs, och vårdens kvalitet betraktas därför som sämre.