Primärvården, den viktigaste vården?

Primärvården har ansvar för hälsan hos de som bor inom ett visst område. Rötterna till denna del av den svenska sjukvården hittar man på 1600-talet, då systemet med provinsialläkare infördes. Dessa läkare ansvarade för vården av de sjuka i sin provins. Detta ansvar överflyttades under 1800-talet till kommunerna. Med tiden blev sjukvården allt mer avancerad, och ställde krav på resurser som de svenska kommunerna inte hade. Därför fick landstingen, eller landstingskommunerna som de egentligen heter, ta över ansvaret för det mesta av sjukvården.

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) definierar i sin femte paragraf primärvården på följande sätt:

Primärvården ska som en del av den öppna vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper svara för befolkningens behov av sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens.

Räcker lagtexten?

Det pågår ständigt en debatt om vad som ska räknas in i begreppet primärvård, och vad som bör lämnas utanför. En del säger exempelvis att man idag har tappat bort det förebyggande hälsoarbetet när det gäller primärvård. Distriktssköterskorna har en viktig roll i detta. Det är ofta de som har bäst koll på patienternas hälsotillstånd. Och de har störst möjlighet att påverka, genom frågor och råd kring frågor som rökning, alkoholkonsumtion, kost och motion.

Idag talas det allt mindre om själva begreppet primärvård. Istället används ord som basal hälso- och sjukvård, närsjukvård och basal vård. Alla dessa begrepp skulle kunna ersättas med ordet primärvård. Det omfattar dock inte bara vård som ges av allmänläkare och distriktssköterskor, utan även uppgifter som sköts av psykologer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.